Man får aldrig slå på sig själv över ett misslyckande...

att varför förstod jag det inte tidigare.

Man får acceptera och gå vidare.

Om någon gör ens hjärta trasigt,

blir det dubbelt så stort när det blir helt igen!

Jag vet att man lär sig av allting man gör. Även om man gör de bra eller dåligt. Huvudsaken är att man gör sina EGNA såkallade misstag som jag egentligen inte tycker om att säga. Men låt gå för denhär gången. Man kan inte gå omkring å lära sig av alla andras bra å dåliga steg. Man måste göra dom själv för att förstå innebörden av dom.

Jag har ju råkat sätta mig i en situation där jag visserligen känner att jag är färdig. I´m dun!

Men där jag vet att andra kanske inte vill acceptera.

Men jag tänker inte låta de ta över. Jag är den jag är.

Klickar de inte så klickar de inte.

  Dag 16 – Min första kyss

Förtsa KYSSEN är ju alltid lite speciell.
De va faktiskt tillsammans med min första riktiga kärlek och jag var bara 14 år.
Jag kommer nästan ihåg hur nervös jag var precis innan.
De va en gång på höst terminen i 7an.
Jag minns inte om de va utomhus eller om de va innomhus. Men de jag kommer ihåg är ju att de var en bra kyss.

Man börjar ju faktiskt å småle när man tänker på de.