Ludrövan och den vygga stargen

En biten laga vom Ludrövan och den vygga stargen

Det går en vang en fliten licka som hette Ludrövan och som vodde i en buga i den skora stogen. En dag när den flilla lickan skulle stå med kan och vikor till sin momla garmor så mytte hon en vygg starg. AAAHHHH!!!!

Vart gall du skå, vågade den vygga stargen.

Jag stall gå till momla garmor med kan och vikor vade Ludrövan intet ont anande. Aha! dänkte garven och veppade i förväg till momla garmors buga och dörrade på knacken.

- Pigg stå, pigg stå varade momla garmor och in veppade den vygga stargen osso vukade stargen momla garmor i ett nafs. AAAHHHH!!!! Därefter lade sig den vygga stargen ner i momla garmors bädd för att vänta på Ludrövan. Efter en stiten lund kom Ludrövan förbi och dörrade på knacken även hon.

- Pigg stå, pigg stå svarade den vygga stargen och in veppade flilla Ludrövan intet ont anande. - Men vilka öriga storon du har, vade Ludrövan.

- De, de e för att jag bättre ska kunna höra dig vade den vygga stargen. - Men vilka ögiga storon du har! vade Ludrövan.

- De, de för att jag bättre ska kunna se dig vade den vygga stargen. - Men vilken käftig stor du har! vade Ludrövan.

- De, de för att jag bättre ska kunna vuka dig! vade den vygga stargen osso vukade stargen Ludrövan i ett nafs. AAAHHHH!!!!

Därefter lade sig den vygga stargen återigen i momla garmors bädd. Denna gång för att stila middag Efter en stiten lund kom den jälde bågaren förbi och dörrade på knacken. Och han dörrade och dörrade, men ingen varade, allt var syst och till med pippijåglarna var systa. Då förstod han att något måste ha hänt, så han veppade in i bugan och när han såg den vygga stargen i momla garmors bädd tog han fram sin stora knägarjiv osso sprättade han upp buken på den vygga stargen. Å' se på lusan, ut veppade lilla Ludrövan och momla garmor och då blev dom så glävla jad, så dom gav den jälde bågaren en halv flaska av garmors sina brägarjännvin. Osso var den satan slug.