Det är inte någon som riktigt förstår hur ledsen jag är över att Matte har dött.Jag är extremt rädd för att vara själv just nu.Men tyvärr är det ingen som ser det. Å jag har inte orken till att be om stöd.Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla dehär själv heller.Men de läker kanske med tiden, men jobbigt å va själv i de. Ingen av dom vänner jag umgås med vet hur mycket Matte betydde för mig.Å dom andra kanske e lika ledsna som jag, de tror jag. Jag behöver er nu, mer än någonsin.